Det är jobbigt att hantera sorg när man inte vet vad man känner. Själv försöker jag att bara skaka av mig det. Lägger på mitt pokerface och kör på. Jag vet att det inte är bra att hålla inne det, men just nu ser jag det som den bästa lösningen. Jag orkar inte förstå vad som hänt, jag klarar inte av det just nu. Det är för smärtsamt.
Det är som att alla tankar bara försvunnit, och kommer tillbaka i mina drömmar. Spökena de jagar mig förtvivlat. Jag försöker desperat att inte falla tillbaka igen, jag har varken mer tid eller mer ork att ramla ner igen. Återfallen kommer upp ibland och då blir jag genast rädd för mig själv, det är som att man blir en helt annan person med andra planer än att just överleva.
Jag kämpar vidare, drar upp mig själv. Som jag gjort så många gånger tidigare. Jag är van, I'm fucking used to it now.
/ jennyfer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar