andningsövningar och yoga

nu har jag suttit å gjort andningsövningar i 16minuter. trodde inte jag skulle klara av 5 med tanke på hur jävla jobbigt jag tycker sånt är. men jag bet ihop, och lät luften rinna in och sedan ut ur min kropp. det gick genom hela mitt system, hjärta, hjärna och själ. känns bra nu efteråt. så det ska jag fortsätta med nu. 15minuter om dagen. ska även börja med lättare yoga-övningar. testade en nu men det gick mindre bra. måste få grepp om hur man ska göra, inte det lättaste. haha!

nåja.
fick samtal idag på morgonen från min själsfrände. jag blev så glad, så glad att höra hans röst igen. var ages sen sist. skönt som fan att allt verkar gå åt rätt håll nu för honom. är glad för hans skull. nu är det bara jag som behöver lite push'ar här å där för att få igång allt. men jag har ju börjat som synes! ska försöka bota min stress lite på egen hand genom andningsövningar och yoga. får se hur det funkar. man måste testa sig fram.

I gotta be strong?

wöööh. dagen har varit lugn, suttit och läst en hel del å sovit såklart. vet inte, känns som att jag kan hantera allt på dagarna. det är på natten som allt det jobbiga sköljer över mig, lägger sig som en blöt filt över min kropp. allt jag vill just nu är att stiga ut ur detta liv och påbörja livet efter döden, om det nu ens existerar?

jag mår illa, har ont i magen och har en jävla huvudvärk. jag mår förjävla bra, eller inte! både fysiskt och psykiskt känner jag mig ostabil. hurfan ska man lyckas klara av dethär? jag undrar...

dessutom är min bästa så långt ifrån mig just nu. det gör så jävla ont! men att andra har sina egna saker att ta tag i är ju inte mer än förståeligt. egentligen förstår jag inte varför inte varenda människa på denhär jävla jorden inte är sjuka på något sätt. jag menar, har ni sett vad vi lever i? stress, ideal, ska göra och ännu mera stress. jag förstår inte att vissa klarar av det.

just nu vill jag bara vara i din famn.. stilla så stilla. slippa tänka på morgondagen och bara vara.

bury all your secrets...

in my skin.

jag andas iallafall,. säg att det är bra, säg att det duger för tillfället. för mer än så orkar jag inte göra just nu. jag tappar taget om verkligheten i min ensamhet,. det blir för mycket att hantera. jag försöker att gömma mig för demonerna, hittills har jag lyckats ganska bra. men jag känner hur dem lurar på mig, hånskrattar och ser varje rörelse jag gör. leker med mig, med mitt förstånd.

försöker att hålla mig på jorden. försöker att inte sväva iväg. försöker att umgås med folk för att hålla mig innanför linjerna. försöker att hålla kvar i kanten och inte släppa taget. jag sa att jag skulle överleva. leva, det är en helt annan femma. men jag försöker. försöker. verkligen. ge mig lite dispans för det iallafall.

tack.

A thought

"hur mycket av livet vill man egentligen leva?"

en oerhört nyttig och djup fråga. såg på miami medical och då var det en läkare som ställde frågan. kände att den frågan har väldigt mycket med mitt liv att göra. för just nu känns det som att jag vill leva så lite av mitt liv som möjligt. känns som att saker och ting hindrar mig från att leva, och när jag väl försöker leva, ja då faller jag pladask död igen. jag valde inte detta, tro mig. jag hade velat leva så mycket av mitt liv som möjligt, om det sett annorlunda ut.

ibland känner jag mig så skyldig för att jag mår dåligt. det finns sådana som har det så mycket värre. en klok människa sa en gång till mig att man inte ska jämföra problem, och jag vet det. men kan ändå inte sluta upp och tänka att jag inte har "rätten" att må dåligt. jag kan inte peka på roten till mina skador, till min gigantiska sorg. visst, det finns små ärr här och där som går att förklara, men de uppfläkta såren, jag kan inte förklara..

och om inte jag förstår själv, hur ska då någon annan göra det? jag känner mig tom och full på samma gång. jag känner mig något så kollosalt ensam. kan knappt beskriva hur mitt hjärta känns. tomt, sönderrivet, ärrat, blödande, fullt, äckligt, ihopklistrat, trasigt, trassligt, skräpigt, ALLT!

fan, ta mig härifrån!

häng dem högt!

nej usch, ibland är livet inte värt alls. känner mig så jävla ensam, så jävla lost. försöker hålla mig kvar i känslan jag hade när vi var i grekland men det känns näst intill omöjligt. allt tränger inpå en och kryper under skinnet tills man inte orkar stå emot mer. jag vill bort igen.

vad ska man ta sig till? fan.

I just..

well. är glad att jag till slut bestämde mig för att dra iväg till linda och träffa folk. kändes lite jobbigt i början när jag kom dit, men sedan blev det bättre. till slut var det riktigt najs faktiskt. behöver den sociala biten när saker och ting börjar falla. lite av folket gav mig energin jag behövde, andra inte. men tack iallafall!

nu ska jag lägga mig i min ensamma säng. känner mig seriöst som världens mest ensamma människa och det suger! önskar du var här,. fuck this. mitt hjärta hoppar snart ur bröstkorgen på mig känner jag, känns bra! fan vad äre som händer? jag vill bara härifrån, vill bort från verkligheten. vill inte, orkar inte, kan inte känna såhär. nej nu mår jag illa, bäst att lägga sig ner. något är allvarligt fel på mig!

godnatt.

Mixed-up day

waah, dagen har vart.. blandad. har haft paulinababy här så har iallafall inte varit ensam bland allt annat folk som lillasyster dragit hit på fest. däremot har min lillasyster betett sig någorlunda idiotiskt enligt mig, vilket jag inte gillar. så sitter här halvsur och väntar på att få gå ner på toaletten för att tvätta av mig mitt smink. om jag är smart nog så håller jag mig nog några meter ifrån henne eftersom hon sparkade mig sist jag var nära. idioti på hög nivå!

något jag iallafall är glad över är att jag äntligen fått tillbaka min kontakt med bästa albin igen. har saknat honom grymt mycket under en längre period men nu äntligen är vi back on track. han har varit en viktig del av mitt liv innan och är det fortfarande. är bara glad att vi börjar lappa ihop allt igen.

nej nu ska jag försöka dra mig neråt, verkar som de ska sticka iväg igen. skönt!