The Wedding

trodde aldrig jag skulle säga detta, men blev en aning rörd av bröllopet. så kärleksfullt, så mycket glädjetårar överallt. jag fick rysningar när skifs och carlsson sjöng låten också. ååååh. om jag någon gång lyckas hitta någon så hoppas jag att det blir sådär kärleksfullt och fint. utan bröllop då såklart, haha.

nej nu ska jag ner å dansa till Elvis med mor och far. huhu.

Friday hey!

Idag har jag sovit. Sådant som jag tydligen blivit ganska bra på. Finns inte så mycket annat att göra när man är sjuk å sånt. Skulle egentligen farit till jkpg idag, men kände inte att jag pallade det riktigt. Dessutom har jag haft huvudvärk hela dagen vilket sucks big time!

Nu ikväll har det blivit Prinsessan och Grodan samt pizza å godis med familjen. Sådant jag aldrig vill ska försvinna. Familjen må vara det bästa som finns, true story. Utan dem skulle jag likagärna kunnat vara död och begraven. That's it.

Mitt liv krånglar en aning nu, men jag andas fortfarande iallafall, give me some creds for that.

One step forward and two steps back

But I'm caught between what you wanted from me,
And knowing if I give that to you,
I might just disappear

maybe we're not meant to be? jag vet inte, jag är så fruktansvärt förvirrad, ripped up. vad fan ska man göra liksom? ju längre tiden går desto mer komplicerat blir det. den dagen du kom till insikt med dina känslor, den dagen blev allt en aning mer komplicerat än vad det tidigare varit.

någon straffar mig, hårt! och är det Gud, ja då har jag ett å annat å säga den gubben när jag kommer till himlen. sarkasm, take it or leave.

Lite sjuk, mmmh

usch, känner mig inte speciellt kry alltså. ont i halsen å huvudvärk. känner mig svag i hela kroppen. jag vill inte bli sjuk :( vill verkligen inte det! well ska lägga mig framför tv'n och kolla på film å försöka må bättre nu.

ikväll kommer min emma hem! och imorgon blir det myskväll med mina bästa brudar! jag älskar er. puss va.

I got it...

idag hade jag ett samtal med min kära mamma. om ni bara visste vad hon bryr sig och vill väl. det känns så bra när hon tar upp saker som jag inte orkar ta upp. hon fick mig att inse att jag kanske borde söka upp någon samtalskontakt nu. det börjar gå utför och i ärlighetens namn så klarar jag snart inte av att hantera detta själv längre.

det är lätt så att nära och kära inte kan hjälpa en på samma sätt som en utomstående. jag klagar inte på dem som står där bredvid mig, tvärtom! ni är en av de få anledningarna till varför jag fortfarande andas samma luft som ni gör. nej jag behöver proffessionell hjälp nu. ska ringa vårdcentralen imorgon hade jag tänkt. så att dem kan skriva en remiss till min samtalskontakt.

skulle gått dit för kanske ett halvår sen men missade tiden och sen dess har jag inte haft någon samtalskontakt alls. som sagt, jag ska försöka orka ta tag i detta nu. vi får se vad som händer.

så är det.

Ingen rubrik!

I don't know, just let me out of this nightmare.

tur att jag har en del att göra denna veckan iaf. blir att träffa lina och jenny på tisdag, gud vad jag har längtat efter mina små gullungar. sedan blir det att träffa anders på onsdag, sen blir det 20årsfest på lördag hos emelie. yeah, veckan har en del att erbjuda faktiskt. tur att det finns de människor som iallafall finns nära mig, annars hade jag gått under.

Tell me...

how the pain's supposed to go.

fuck, jag vet inte vad jag gör. det snurrar runt i mitt huvud, och lättast vore att banka något hårt i skallen och vakna upp å inte minnas ett skit. det gör mig inte så mycket att man förlorar någon här å där. det finns alltid nya lögnare. jag lyckas tydligen dras till dem anyway.

jag vill bara spy upp allt jag känner, skära upp bröstkorgen och dra ut det onda. någonstans vet jag att dedär jävla demonerna gömmer sig. jag vill hitta dem, jag vill förgöra dem en gång för alla! believe me, I have tried so many times. men dem lyckas visst alltid hitta ett sätt att ta sig tillbaka. jag vet att demonerna är små varelser som liknar mig, jag vet att jag är mina egna demoner. och det känns nog nästan värst.

jag kliver alltid tillbaka i tiden. tro mig, kan inte ens räkna upp hur många gånger jag gjort det. jag ser död och ännu mera död. lidande och ännu mera lidande. jag lyckas inte vakna upp! lyckas inte smita från allt som var förr. jag plågar mig själv, och jag vet om det.

fuck the demons,
kanske man ska förgöra mig istället?